Dagbok från pilotfilmsinspelningen - förr på bloggen2007-05-10 Var börjar man då..?
Nu jävlar. Jodå. Här ska spelas in film. Det verkar som
en bra grej att börja med att bestämma datum efter när
de viktigaste personerna kan. Bara en känsla, jag vet
ingenting jag. Utom att det här ska bli av!
Jag får ovärderlig hjälp från Cissi som har kontakter. Den som känner mig vet min inställning till proffs och till vem som ska göra vad. Den som är bra på ljud ska sköta ljudet osv. Jag behöver egentligen inte veta så mycket, inte allt om allt i alla fall, huvudsaken tror jag, är att omge sig med proffs, riktigt duktiga människor. Att lyssna på råd från dem som varit med förr. Helt enkelt att vara medveten om allt jag inte kan. Men vill lära mig! Sen har jag förstås min idé om hur det ska se ut. Vilken skillnad det är på att jobba så här, mot att sitta ensam och skriva manus. Även om det naturligtvis ska göras först. Check! Med lite tur får jag inte tid att blogga sen... Kan man säga så..? 2007-05-28W.I.P
Work in progress - arbete pågår - telefonluren växer fast i
örat snart. Måste köpa nya batterier. Jag hör inte vad folk
säger. Det är ganska dåligt, för en telefons själva
användningsområde --- ja... du vet.
Igår träffade jag den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Charmerande person. Ikväll är det första träffen med teamet. Nu måste jag fylla i en blankett för lån av låt. Och ringa en statist javisst. Det här är roligt på rikigt. 2007-06-01 Nu är det svårt att skriva...
Ujujuj... Jag är för skrockfull för att skriva
närmare om projektet jag håller på med. Och det är
precis det som upptar all tankekraft just nu. Då
hajar du.
Men vad jag pysslar med nu är rollbesättning. Som vanligt kan jag inte hålla mig till att skriva manus om två-fyra personer, nänänä. Femton personer med repliker är det. Ungefär som i Tomten. Större och mindre roller, och det är lättare med de större. Inte för att det är svårt att motivera närvaron för dem med bara en eller tre repliker, men för skådespelaren som ska göra det känns det kanske inte som världens häftigaste utmaning. Saken är ju ändå att de behövs väldigt mycket - för helheten. Även om de inte har repliker alls ska de vara där och - reagera + agera. Ha komisk tajming. Göra nåt kul i bakgrunden. Älskar sånt. Tja... och sen gör jag en inspelningsplan, försöker hitta de rätta miljöerna, pussla ihop möten med alla skådisar, för jag vill såklart ha träffat dem minst en gång innan vi börjar spela in. Jag återkommer med all säkerhet i detta ämne. Statister lär behövas. 2007-06-05 Det rör på sig...
Ett nytt köksgolv! Nu ska det äntligen bli
av. Jag sa det för flera år sen, det första
jag ska göra om/när jag får lite pengar
över, är att lägga in nytt golv i köket. Ja,
inte jag! Jag är usel på hantverksrelaterade
grejer, men det finns andra som kan!
En annan sak jag är usel på är teknik. Som i film och filmkameror - typ... Jag vet verkligen ingenting och jag vet inte om jag är tusen procent intresserad av att lära mig heller. Men det kanske kommer. Om jag blir tvungen. Eller plötsligt och oväntat tycker det är skitspännande. Det skulle ju kunna hända. På en filminspelning till exempel. Nästan alla roller är tillsatta. De flesta miljöer utvalda. Musik fixad. Manus klart. Det känns helt overkligt att det bara är en månad kvar... 2007-06-13 Bråda dagar med förproduktion
Eller pre-production som det heter
på utrikiska. Sen spelar man in och
därefter kommer post production.
Allt före och efter tar längre tid
än själva inspelningen. Om vi inte
snackar megaproduktioner som Sagan
om ringen som väl tog många år att
spela in. Också.
Av de 16 rollerna är 13 klara och jag har träffat 10 av skådespelarna på tu man hand. Det, tänkte jag, vill jag absolut göra. Inte träffa dem för första gången på inspelningsplatsen dag 1. Mycket bättre att ha snackat igenom rollen lite, lärt känna varann en smula, känt av - liksom. Humor är ju så viktigt och den går inte fram från en bild eller i en roll. Först: Få tag i skådespelare,
team (och all deras utrustning) +
miljöer. Kläder, smink, mat, plats att byta om, rekvisita, krisgrejer som huvudvärkstabletter mm, kaffe och förfriskningar på plats, transporter och val av musik. Samt då att träffa var och en. Ja, det är en hel del och säkert har jag glömt nåt nu. Roligt är det i alla fall, väldigt roligt! 2007-06-20 På samma plats
Igår träffade jag en
skådespelare som jag hemskt
gärna vill ha med i min
pilotfilm. Jag har känt till
honom sen 1969, men det
visste ju inte han. Så här
lät det:
- Är du från
söderförort? frågade han. Utropstecken. Och sen snackade vi om gamla stallbekanta en bra stund. Saken är att vi känner till exakt samma människor, men träffade egentligen aldrig varann. Utom vid ett par tillfällen. Som bara jag kommer ihåg av den enkla anledningen att jag var en av alla småtjejer och han var kille och de var inte många i stallet. Han är fyra år äldre än jag, vilket är hur mycket som helst när man är i 11-årsåldern. Sen visade det sig att vi har fler gemensamma bekanta. Samma humor och samma inställning till en hel del grejer. Vilket jag underligt nog "visste" redan innan. Redan innan jag ens hade pratat med honom i telefon visste jag att vi skulle komma bra överens. Konstigt va..? Och häromsistens började jag prata med en tjej på puben. Vi kom underfund med att vi har arbetat på samma ställe samtidigt och vi känner samma personer, men ingen av oss kan minnas att vi nånsin har setts. Visst är väl det märkligt?! Sådant går inte att ljuga om, det går inte att trovärdigt hänga med och nämna en massa namn om man bara hittar på. Med detaljer man bara inte kan veta om man inte var där. Och ändå kommer vi inte ihåg varann. Inte ens när hon fick se gamla kort på mig, som jag såg ut då. Nä, hon skakade på huvudet. Men alla andra på fotona kände hon igen... 2007-07-04 Dan före dan
Kollationeringen i
måndags gick bra
trots att hälften av
skådespelarna
saknades. De
repeterar pjäser, de
som inte kom. Det
var trevligt,
stämningen lättsam.
Fint. Viktigt att
alla trivs
någorlunda med
varann i alla fall.
Vi ska visserligen
bara "umgås" i
tre/fyra dar, men
ändå. Det blir nog
rätt intensivt. Får
jag för mig. Men vad
vet jag..?
Bonusbilder, note to self; ta många! Kläder klara. Nedpackade i stor väska. Rekvisita ska jag åka och köpa idag. Röd saft som ska föreställa rödvin och ljusgul saft för vitt vin. Lättöl istället för den starkare sorten. Vi ska inte ha berusade skådespelare! Även om vissa av dem ska spela fulla. Klockan 07.00 ska vi vara på plats i morgon. Om ca 23 timmar alltså. Vi, är teamet bestående av sex personer, och just i morgon, tolv skådespelare. När jag gjorde inspelningsschemat försökte jag vara fiffig. Se till att ingen skulle vara med i bara en scen och där inte ens ha repliker. Bara en skådespelare, den kvinnliga huvudrollen, är med i samtliga scener. Hon spelar en ständigt refuserad författare och du får gissa vem jag bygger henne på... 2007-07-05 Första inspelningdagen
Klockan är
05.33 och om
en timme
kommer tre
skådespelare
hit för
vidaretransport
till
inspelningsplatsen.
Har jag
glömt nåt?
Alla vet var
alla ska
vara och
när, skjuts
fixad, käk,
kläder,
rekvisita,
manus, sånt
är ordnat.
Mer då..?
Har jag
glömt nåt?
Lär visa
sig.
Jag har i alla fall inte glömt hur jag vill att den här pilotfilmen ska se ut och vilken sorts ton jag vill att skådespelarna ska framföra. Det är det viktigaste, även om saker runt omkring helst bör funka också. Till exempel är det toppen om det inte spöregnar eftersom vi ska vara utomhus. Det är också toppen om all teknik fungerar... Resten sköter vi människor! UPPDATERING: Ojojoj... En gång tidigare har jag varit med om det. Sett en scen spelas och alla runt omkring bara "vet"... Där satt den, där har vi något riktigt, riktigt bra. Något självlysande. Lika fantastiskt som det var då, var det nu. Jag rös, kände halsen snörpas ihop. Vilken känsla alltså. De andra scenerna blev skitbra de också, alla är ju proffs. Vi behövde inte särskilt många omtagningar nån gång och var klara flera timmar tidigare än någon hade kunnat föreställa sig. Trött men lycklig dök jag ner i sängen och somnade på en minut. I morgon är det inomhusscener så det gör inget att det är stora moln på väderkartan. 2007-07-06 Inomhusdagen
Fredagen
var
vikt
för
huvudrollerna.
Hemma
hos
Mia,
i
säng
och
kök.
De
sitter
mitt
emot
varann
vid
bordet
och
äter,
de
lagar
mat
vid
bänken.
Flera
olika
bilder.
Flera
olika
inställningar
=
man
flyttar
kameran
för
en
annan
bildvinkel.
Aktar
sig
för
fönster
och
speglar
och
annat
man
ofrivilligt
kan
synas
i.
Vet
inte,
men
det
känns
rätt
proffsigt
med
två
kameror.
De
unga
männen
bakom
dem
är
det
i
alla
fall
-
vilket
härligt
team!
Fotograferna
är
20,
ljudkillen
60,
gillar.
Man
ska
jobba
med
både
yngre
och
äldre,
män
och
kvinnor
- då
blir
det
roligast!
Och fatta hur mycket jag lär mig. Igår såg jag på tagningarna från torsdagen och fredagen. Såg direkt vilka scener som ska vara med och vilka som inte ska vara det. Hittade favoritbilder, sådana som sen ska klippas in. Skådespelarna... vilken jävla tur jag hade alltså. Inte nog med att huvudrollerna har värsta kemin, de andra har det också! De är ett gäng, man tror verkligen på att de känner varann väl. Ja, förutom då att de är otroligt duktiga på sitt yrke. Castingen är verkligen lyckad, något annat kan man inte säga. Ner i minsta biroll. Precis som jag önskade. I morgon är det dags igen. Inomhus på förmiddagen, där några bloggare kommer att agera statister! Och utomhus på eftermiddagen. 2007-07-07: 07.07 Lördag kväll kl 07 på morgonen
Jo, så luras man ju på film...
Klockan 06.20 kom jag på att jag inte hade köpt dricka. Eller det hade jag ju, men den stod på den andra inspelningsplatsen. Alltså sånt som ska föreställa starköl, vin, whisky och annat man kan tänka sig att folk dricker en lördagskväll på den lokala puben. Det var typ; jävlar. Måste såklart åtgärdas, så jag skulle gå till Seven Eleven, och hade sån himla tur att Annica Tiger, som skulle vara statist, stod utanför min port, ja, hon är alltid tidig och nu var det verkligen bra. Hon skjutsade mig till affären. Inte hade dom vare sig lättöl eller saft. Fick åka över bron och där hade de som tur var och jag tackar Annica så hemskt mycket för hjälpen, jag hade kommit för sent annars. Till den lokala puben där vi skulle spela in lördagskvällen. När jag kom var några redan där, sen droppade de in. Team, skådespelare och statister. Tre bloggare, redan nämnda Annica, en annan Annika, nämligen Bryn, deckarförfattaren. Ett helt gäng av mina vänner som är gäster på den puben alldeles på riktigt kom också. Imponerande pigga så tidigt på morgonen. De skötte sig exemplariskt. Vilket i just det här specifika fallet betydde att de lydde - mig! Gjorde som jag sa. Trevligt att vara regissör..! Få bestämma lite. Nä, men faktum är att det var jätteskönt att bara ha statister jag känner. - Stäng av mobilen annars dödar jag dig. Säger man kanske inte till en okänd människa... Sen är det också så att jag, när detta är över på tisdag, har några att dela denna upplevelse med, folk jag träffar ofta. De var med, de förstår. Det blir inte bara; Rolfner tjatar om nåt manus igen... Det skulle förstås dansas så där på lördagskvällen, vi satte på musik och alla satte igång. Det såg bra ut, äkta och trovärdigt. Sedan en stängningsdagsscen, en pratar-bara-dynga-på-fyllan-scen, en stripteasescen, några olika etableringsbilder, statister i baren. Och Sandra förstås. En tjej jag fått kontakt med via nätet, vi brukar läsa varandras manus och hon mailade mig när hon läste om piloten och frågade om det fanns nåt hon kunde hjälpa till med. Ja tack, sa jag genast eftersom jag vet att det är ordning och reda på henne. Efter tre minuter bakom bardisken hade hon full koll på vad som skulle göras. Sa det till pubägaren, ska du anställa nån vet du nu vem, eller hur? Han höll till fullo med om det. Nu ska hon ju inte bli bartender, men extrajobb är aldrig fel. Jag gillar verkligen att "använda" mig av människor jag känner. Vad det än gäller. Utnyttja deras talanger och kapaciteter. Som att vi till exempel spelade in hemma-hos-Mia-scenerna hos mina grannar. Att mannen i hushållet stod för lunchen den dan eftersom han är Av skådespelarna kände jag dock bara två innan. De andra jag känner passade inte i rollerna, så där fick jag leta. Ringa och fråga. Och jag fattar bara inte min tur. Precis rätt personer tackade ja. De är så duktiga, så proffsiga. Roliga, bra, kul att ha att göra med. Vilket förstås gör att om detta blir en tv-serie, vill jag inte byta ut en enda en av dem. Ingen i teamet heller. Nå, när vi hade lördagskvällat på min lokala pub åkte vi till uteserveringen på andra sidan stan som ska föreställa uteserveringen där vi just var, fast inomhus. I bilen dit talade de på radio om det jävla vädret i Skåne och en sak kan jag ju säga. Få saker gör en så enkelspårig och ego som en filminspelning. Det är bara den som gäller. Man orkar inte bry sig om nåt annat och särskilt inte vädret nån annanstans! Här då!? Det började småregna lite... Vi har haft tur med vädret annars. Tre scener skulle vi spela in och det började bli ordentligt kallt. Regnet hängde i luften. Vi hann två av de tre scenerna innan det började vräka ner vatten från himlen. Därför fick två av skådespelarna inte sitta på en bänk som tanken var, de fick stå på uteserveringen under tak istället, men det gick ju lika bra. Man måste vara lite flexibel! Sammanfattningsvis var nog den här lördagen en av mina allra bästa dagar någonsin. Allt funkade, alla var trevliga, på gott humör, stämningen fantastisk, dvs både rå och hjärtlig, skådespelarna proffsiga, vad kan man mer begära? Jo, att lära förstås, och det gör jag. Ojoj. Tricket är att omge sig med sådana som redan kan och sen sörpla i sig så mycket kunskap som bara är möjligt från var och en. Och en liten röst inuti viskade; Monica, det var du som fick ihop alla dessa underbara människor till just den här platsen, den här tiden... och då började jag nästan gråta. Av glädje... UPPDATERING: Jag har nu kollat gårdagens tagningar och kan meddela att alla statister/kamrater - de skötte sig jättebra. Grattis. Alla var mycket trovärdiga. Och det är väl ganska bra? Med tanke på att de spelade sig själva menar jag!
2007-07-09 Inspelat och klart! Jag visste att det skulle gå precis så fort som det gjorde och att jag sen skulle sitta här och känna en viss tomhet. Separationsångest, eller som jag är mer van vid kursslutsensamhet. Du vet, när man har varit på kurs eller nåt annat kul och kommer hem, man är ensam för första gången på ett tag, det är över och man får det aldrig tillbaka, aldrig exakt likadant. Klart det känns. En del har ju någon att dela upplevelser med, men ganska få ändå, har sin sambo, fru/man, käresta, med på kurser eller filminspelningar eller vad det nu än är. Nu kan man visst det dela upplevelser med andra, men det är ju ändå partnern man träffar oftast och det är väl honom/henne man vill dela med? Inte helt sällan är han/hon relativt ointresserad och i vissa fall till och med svartsjuk och vill inte höra alls. Måndag 9/7 och vi skulle spela in de två sista scenerna som i själva verket är den första och tredje i filmen. Jag la scen 1, som är en presentationsscen med mycket improvisation, sist, för att jag tänkte att då har alla lärt känna varann och har lättare för det. Det var nog i och för sig rätt tänkt, men det behövdes egentligen inte. Redan första dagen trodde man på att dessa personer känner varann och snackar mer eller mindre varje dag. Det var ganska kallt och ruggigt men vi hade tur med att det i alla fall inte regnade. Jag hade tagit med filtar, vis från kalla kvällar på den lokala puben. Själva inspelningen gick jättebra, alla fattade oerhört snabbt. Vår kära manliga huvudroll höll show, berättade om märkliga fenomen (vilka djur har störst könsorgan...) och fick de andra att skratta. Nå, de var rätt bra på det allihop faktiskt, även om "Data" gjorde det oftast. Det ingick liksom i rollen också. Galen, är ett ord som ploppar upp när jag leende tänker på honom! Vi gav alla varandra en stor applåd efter sista tagningen och sen gick Ljud-Olle, jag och den kvinnliga huvudrollen in på en tyst skönhetssalong och spelade in hennes voice over. Dvs vad hon säger i början utan att vara i bild. Först satt vi i bilen för detta, men det regnade på taket och det störde! Jag har sett tagningarna från torsdag, fredag och lördag. Måndagens ska jag titta på senare idag, men jag fick 185 stillbilder från Johan Norén som var där bara på torsdagen, att titta på, förminska och fixa till. Jag har tid. Filmen ska börja klippas på måndag och det ska bli förbannat spännande att se hur allt fungerar - i ordning! Senare... 2008-01-27 Filmen är klippt, 18 minuter lång. Jag tycker det ser bra ut, även om jag givetvis i efterhand ser vad jag skulle ha kunnat ha göra annorlunda. Smartare. Eller nåt. Någon tyckte idén var bra och nu väntar jag bara på besked huruvida vi ska pitcha alltihopet. Jag roddade ihop pilotfilmen för att jag var så inihelvete trött på att bara vänta. Vänta på besked, vänta på att nåt skulle hända. Jag är oerhört glad över att jag gjorde det och fick ihop det. Jag vill göra det igen!!! 2008-12-29 Filmen har visats för SVT som tackade nej, den var för smal, uppfattade jag att man tyckte. Kanal 5 tackade nej med hänvisning till att de inte producerar egna dramaserier + att det skulle bli för dyrt. Återstår TV4 och TV3 alltså. Eller för den delen; att skriva om den till långfilm!
|