Alltså har jag inte hört nånting från nån, har inte läst några nyheter, vet ingenting alls. Utom att det inte kan ha hänt särskilt mycket, för när vi kom till Köpenhamn och läste löpsedlarna handlade de om: *ta-da* Linda Rosings tuttar...

Sju deltagare i gruppen. Det jag sa gick fram och det är jag så oerhört glad för. När du berättar någonting - se till att läsaren får vara med! Det betyder skriv om HÄR och NU. Inte vad som hade hänt, brukade hända, skulle hända - jag tjatar ihjäl alla om här och nu. Av den enkla orsaken att det är det vanligaste misstaget nybörjare (och hallå även "riktiga" författare) gör!

För att ta ett exempel. Soldaterna ska ut i krig, de sitter och väntar på transport mot fronten. De röker och låtsas att de inte är det minsta nervösa. De tittar bort mot vägen. Snart kommer de fordon som ska ta dem ut i krig. De är unga, de är oerfarna. Och så vidare. Läsaren invaggas i tron att han/hon ska få läsa en krigsskildring. Man vill veta hur det ska gå för Nisse, Kalle och Mohammed. Det vill de själva också veta...

Nästa scen: Kriget är över och Nisse är gift och har tre barn. Kalle dog och Mohammed sitter på dårhus.

Som läsare; känner du dig ganska lurad. Du fick inte vara med om det spännande, om det författaren förespeglade. Här och nu försvann i att det först skulle hända och sen har det redan hänt...

Sen det här med adjektiv då... Vad är ful? Hur ser mager, udda, besynnerlig, konstig och märklig ut? Olika ser det ut. Använd inte. Gestalta!

Detta tjatar jag om - och deltagarna på kursen i Venedig skrev följande till mig. Jag kan bara säga att de fattade, snappade och var - bara begåvade...

"Hon sa vi ska skriva om här och nu
Det sa hon som ledde vår grupp
Men vi, vi skrev hade och hade haft
Vi trodde hon skulle få krupp

Vi skrev; vackert och fult
och god och ond
Och många förbjudna ord
Vi skrev fantasy och vi skrev dialog
Ibland skrev vi även om mord

Men tack vare Monica så vet vi nu
om allting som kan gå på tok
Om vi tar bort början
Och stryker vårt slut
Så börjar det nog likna en bok"

Tack hörni - alla. Det var en givande, rolig och spännande vecka!

(Även om vi alla hade vissa synpunkter på det jävla vädret!)

Venedig... jag vet inte... Och på vårt plan från Köpenhamn var kungen och Silvia med. Det var allt lite mysko med den plötsliga överbokningen... Kan nån tänka sig att ta ett senare plan..? Typ. Jag trodde det inte först, för första april var ju inte förrän nästa dag - det vill säga idag! Männ det var sannt!

Nu ska jag bara informera min granne om att hon måste åka till Venedig på inköpsresa, hon har en silversmyckebutik och jävlar vad hon skulle kunna hitta grejer i just Venedig! Till och med jag gjorde det. Smycken, i Morenoglas, bilder kommer.

Om nån som var med på kursen läser här; kommentera! Så jag vet att ni finns i verkligheten - för det var så häftigt och kul att jag behöver en liten reality check!

De andra lärarna på kursen var Hans-Olov Öberg (deckare) och Kjell Dahlin (resereportage). Härliga killar som jag bodde i samma lägenhet som i en vecka utan en enda liten tillstymmelse till det som skapar drama - nämligen konflikt!

Men ändå... det är skönt att vara hemma... Jag som tyckte min dator går långsamt. Ha-ha, ett skämt på nåt vis. Men antagligen hade de satt riktiga ökdatorer på internetcaféerna för att det SKULLE gå långsamt. Du vet; stålar. Ju längre tid desto mer av den varan.

Du vet den där gamla luringen. Man säger: Tänk på ett tal, fördubbla det - och så vidare. Tänk Venedig, tänk alla klyschor du någonsin hört. Fördubbla allt...

Venedig ÄR en kliché av sig själv. Det ser verkligen ut som man föreställer sig. Gondoler, kanaler, gränder, San Marcusplatsen med alla duvor och turister. Det är som på film och därför känns det lite overkligt när man är där, som jag skrev förut. Som att man är med i ett skådespel i en riggad miljö.