Prosagruppen bestod av sju deltagare, sex kvinnor och en man. Uppgifterna bestod främst i att skriva, läsa upp och sedan diskutera varje persons text.

Vi fokuserade på att skriva det som händer här och nu, inte vad som ska hända, borde hända, brukar hända, har hänt. Stor röd varningslampa torde blinka vid varje pluskvamperfekt i fortsättningen!

På att gestalta personer, inte bara beskriva, och hur ointressant en detaljerad beskrivning av hur någon ser ut egentligen är. Mycket viktigare är vad folk gör, säger och hur de bemöter andra.

Gestaltning av miljö och hur viktigt det är att miljön faktiskt har med saken att göra och att den blir mer spännande med människor i!

Konflikt. Det blir helt enkelt inte spännande historier om alla bara tycker likadant...

Dialog. Inga raka frågor som får ärliga utfläkande svar. Men gärna motfrågor, inget svar alls, goddag-yxskaft-svar. Och tänka sig att 90 % av alla frågor är förtäckt kritik och tänka sig att det faktiskt uppfattas så också.

Stryk transportsträckor. Återfinns vanligtvis i början och slutet.

Och lite annat smått och gott.

Texter om Venedig: